I Kina präglas styrningen av internet av statlig kontroll och fokus på säkerhet. Staten ser ekonomiska fördelar med informationsflödet på nätet, men är på sin vakt mot ideologiska hot och har infört ett omfattande censursystem.
Internet har under de senaste decennierna blivit en global plattform för kommunikation och handel. Enligt rådande FN-normer ska cyberrymden vara öppen, fri och säker, med fullgott skydd för mänskliga rättigheter, och ett system för global styrning som omfattar alla berörda parter, inklusive det civila samhället. Stater begränsar alltmer de globala informationsflödena, av olika skäl. Det kan handla om hänsyn till personlig integritet, datasäkerhet, att bekämpa desinformation, att värna nationell säkerhet, eller att utöva politisk kontroll.
I internationella sammanhang stödjer Kina ett öppet internet och betonar dess ekonomiska potential. Den snabba, statligt drivna digitaliseringen i landet har varit till stor nytta för sektorer som kommunikation, handel och offentlig förvaltning. Men Kina har också skapat ett av världens mest omfattande censursystem och utövar strikt kontroll över gränsöverskridande informationsflöden, där partiet ser ideologiska risker.
Den kinesiska staten och de statliga telekomföretagen är nyckelaktörer inom global telekommunikation. I synnerhet i det globala syd märks Kinas engagemang genom export, lån och olika samarbetsavtal. Samtidigt som fler länder därmed kan dra nytta av digitaliseringen innebär det också att de får tillgång till kinesisk teknik och metoder för att kontrollera internet. Cybersäkerhet och cybersuveränitet är centrala begrepp i Kinas syn på hur stater ska styra internet. En konsekvens av ett sådant synsätt är att inte mycket kommer att återstå av ”det fria internet” efter att stater har begränsat informationsflöden i enlighet med sina nationella intressen.
Begrepp som ”nätneutralitet” gav under 1990-talet uttryck för en utopisk vision om internet som en global plattform bortom statlig kontroll. Även om denna vision visat sig ouppnåelig, föreskriver internationella normer ett fritt och öppet internet, som i FN-initiativet Global Digital Compact från 2024. Med fler än 1,1 miljarder internetanvändare och många av världens största leverantörer av digital infrastruktur och teknikföretag, är Kina en viktig aktör i utformningen av normer och standarder för den globala styrningen av internet.
Kinas ledarskap insåg tidigt internets potential, och utarbetade redan på 1990-talet policy som syftade till att utnyttja digitaliseringens möjligheter och (mer nyligen) att etablera Kina som en ”cybermakt” (网络强国). Kinas strategi har varit framgångsrik: Den digitala ekonomin är nu en viktig tillväxtmotor, även i landsbygdsområden. Kinesiska plattformar kopplar samman medborgare och ger tillgång till information, medan digitaliseringen av offentliga tjänster har ökat effektiviteten.
Men partistaten har hela tiden varit djupt oroad över det ideologiska hot som kommer från okontrollerade informationsflöden. Kommunistpartiets ledare Xi Jinping har beskrivit internet som ett viktigt ”slagfält” för att uppnå ”ideologisk säkerhet”, och varnat för västerländskt inflytande, samtidigt som han har betonat vikten av ”online-dominans”, både hemma och utomlands. Under Xis tid vid makten har cybersäkerhet och cybersuveränitet blivit centrala begrepp i styrningen av internet. Internationella upprop om friheten på nätet ses av Kina som försök att undergräva Kinas nationella sammanhållning.
Regeringen har ägnat flera decennier åt att bygga ett sofistikerat system för internetkontroll där en kombination av teknik och reglering används för att censurera inhemska informationsflöden och blockera åtkomst till ledande utländska plattformar. Det förhindrar också i allt högre grad utländsk tillgång till kinesisk information. Regelverk och kampanjer för att skapa ett ”civiliserat”, ”rent” och ”hälsosamt” internet riktar in sig på såväl bedrägerier och desinformation som politiska åsikter. Även om internet i Kina fortfarande är en plats där allmänheten kan uttrycka sig – ofta genom allegorier och ordlekar för att kunna diskutera samhällsfrågor – har regeringen i stor utsträckning lyckats tygla politisk debatt och social mobilisering på nätet. När AI nu transformerar användningen av internet, ligger Kinas regering i framkant genom reglering som kräver att utvecklare säkerställer efterlevnad av ”socialistiska kärnvärden”.
År 2015 introducerade Xi Jinping visionen om att bygga ”mänsklighetens ödesgemenskap i cyberrymden” (网络空间命运共同体). Detta begrepp har blivit en hörnsten i Kinas digitala diplomati och spelar en framträdande roll i landets internationella strategi för cyberrymden från 2017 och vitboken om internet från 2022. Kina uppmanar till internationellt samarbete för att förebygga IT-brottslighet och konflikter i cyberrymden, men föreställer sig ett globalt styrningssystem som leds av stater, där företag och särskilt det civila samhället endast har komplementära och stödjande roller.
I internationella sammanhang efterlyser Kina ofta insatser för att överbrygga den globala digitala klyftan. Genom avtal, lån och digital infrastruktur som utvecklas av kinesiska företag, hjälper Kina andra länder att öka såväl internettillgång som digital kontroll. Samtidigt inför allt fler länder restriktioner mot kinesiska plattformar och teknikleverantörer för att stärka datasäkerhet och nationell säkerhet. Sammantaget bidrar denna utveckling till en fragmentering av internet, vilket undergräver visionen om fria och öppna onlineforum.
As China’s leaders retreat to Beidaihe ahead of October’s Party Plenum, a front-page report on visiting scientists reveals what Beijing expects of its researchers — and what ”responsible” science means when it answers to the Party.
On the anniversary of the Tiananmen Square massacre, China’s official People’s Daily ran the word ”development” twenty times across a single front-page article — asserting, as it has for three decades, that economic growth can offset the need to discuss thorny questions like human rights and democracy.
When Beijing recalled twin giant pandas from Tokyo’s Ueno Zoo in January, it was the most visible sign yet of a Sino-Japanese relationship at its lowest point in years — driven by Tokyo’s plain talk on Taiwan. Beijing’s response has worked on two tracks: coercive pressure and the official language of ”friendship” and ”culture.”
As the Mid-Autumn Festival approached this September, the propaganda office of China’s Yunnan province organized nearly identical cultural galas in Hanoi and Phnom Penh — a window into how ”friendship” and ”culture” function as organizing principles of Chinese foreign policy in Southeast Asia.
When Beijing offered Swedish visitors visa-free access to ”experience the real China,” it wasn’t hospitality — it was a message. Unpacking Sweden’s first foreign ministerial visit to China in a decade means reading what was not said, and who was not on the plane home.
China under Xi promotes a utopian global vision, recasting norms on law, rights, and democracy while tightening domestic control and asserting great-power status.
