Innovation är centralt för det kinesiska kommunistpartiets moderniseringsideal och innebär statlig styrning av teknikutveckling i syfte att öka Kinas konkurrenskraft, militära styrka och oberoende.
Innovation innebär att nya idéer, metoder eller produkter skapas och tillämpas. FN ser vetenskaplig och teknisk innovation som en nyckel till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling, vilket kan bidra till potentiella lösningar på globala utmaningar som ojämlikhet, livsmedelssäkerhet och klimatanpassning. FN lyfter också fram fördelarna med ”social innovation”, som bättre samhällsstyrning och ett starkare civilsamhälle. Nationella innovationsagendor, å sin sida, lägger ofta större vikt vid ekonomisk konkurrenskraft och militär styrka.
Innovation är centralt för kommunistpartiets vision om hur ekonomin ska moderniseras och samhället styras. Efter flera decennier av policyutveckling, investeringar och konkurrens inom den privata sektorn har Kina blivit en global innovationsledare, teknikexportör och normgivare. Staten kanaliserar resurser för tillämpad innovation inom nya tekniker och strategiska sektorer, vilket även omfattar tillämpningar inom militär och säkerhet. Inhemsk innovation (自主创新) blir allt viktigare i takt med landets strävan efter att minska sitt beroende av utlandet och befästa sin ställning som vetenskaplig och teknologisk stormakt.
Under Xi Jinping har innovation blivit ett av de mest framträdande begreppen i det kinesiska kommunistpartiets (KKP) vokabulär. Innovation ses som avgörande för Kinas modernisering och omställning till en ny utvecklingsmodell där fokus ligger på digitalisering, automatisering och spjutspetsindustrier. I såväl partidokument som medierapportering lyfts ofta behovet av att leda nästa industriella revolution. Denna ambition drivs på av den hårda tekniska konkurrensen med USA och de allt mer omfattande restriktionerna för högteknologisk export till Kina, i synnerhet vad gäller avancerade halvledare och utrustning för tillverkning av sådana komponenter.
Begreppet innovation har varit en del av KKP:s diskurs sedan 1940-talet och har historiskt sett varit kopplat till självförsörjning och förnyelse. Under 1950- och 1960-talen betecknade det framsteg inom vetenskap och tillverkning. Från den tidiga reformperioden på 1980- och 1990-talen syftade Kinas industripolitik till att komma ikapp de utvecklade ekonomierna genom att skifta fokus från effektivitet i produktionen till framsteg inom elektronik och informationsteknik. Den ekonomiska politiken och de regelverk som gällde under 1990- och 2000-talen ställde krav på tekniköverföring från utländska investerare för att stärka Kinas inhemska innovationsförmåga. Forskningscentra och företag uppmuntrades att ”överföra, analysera, absorbera och vidareutveckla” utländsk teknik.
Xi har lovat att positionera Kinas industri i toppskiktet av de globala värdekedjorna. Genom ”Made in China 2025”-planen från 2015 skulle Kina förvandlas till en global ledare inom tillverkningsindustrins nyckelsektorer. Sedan 2020 är ambitionen att leda tekniska genombrott. Regeringen främjar forskning och innovation inom framväxande och strategiska sektorer såsom grön teknik, bioteknik, kvantdatorer, AI och nya telekomstandarder genom nationella forskningsanslag, statliga fonder och andra incitament. Parallellt drivs teknisk innovation även av de statliga programmen för militär-civil fusion och användning av teknologi i säkerhets- och övervakningssystem.
Kina har motbevisat tidigare antaganden om att ett liberalt politiskt klimat är en förutsättning för innovation. Kina rankades under 2024 på 11:e plats av 133 ekonomier i Global Innovation Index och leder i termer av nya patentregistreringar. En stor mängd aktörer i Kinas privata sektor bedriver innovation – ofta i hård konkurrens. Kinesiska teknikföretag som Huawei, TikTok, Temu och DeepSeek har blivit världsledande. Genom en offensiv med hårdare regleringar i början av 2020-talet har staten kunnat säkerställa att den privata sektorns ambitioner ligger i linje med de nationella strategiska målsättningarna. I den 15:e femårsplanen (2026–2030) är innovation fortsatt i fokus, med tonvikt på grundforskning och talangutveckling för att stimulera inhemsk innovation.
Idag är universitet, företag och investerare i hela världen angelägna om att ta del av Kinas tekniska framsteg. Staten delar med sig av fördelarna samtidigt som den skyddar Kinas spetsteknologi. Kina framställer sin teknikexport som en global allmän nyttighet och Belt and Road Initiative som en ”innovationsväg”, tillsammans med ett flertal bilaterala projekt. Kina är också aktivt i diverse FN-initiativ, i synnerhet inom den gröna omställningen, varav ett är SDGs Innovation Lab i Suzhou. Kinas ledande roll inom innovation ger landet stort inflytande inom det omstridda arbetet med att etablera internationella standarder för telekommunikation, internet och styrning av AI.
Innovation förekommer också ofta i partiets diskurs om samhällsstyrning. Ända sedan Maos dagar anses Kinas ledare haft förmågan att anpassa den marxistiska ideologin och politisk praxis efter Kinas förhållanden och det som samtiden har krävt. Xi har gett partiet i uppdrag att ”förnya samhällsstyrningen” genom innovation för att säkerställa stabilitet och välstånd. Konceptet social innovation går ut på att använda nya digitala verktyg för såväl myndighetsservice som för politisk kontroll, insatser som därmed ingår i den officiella forsknings- och innovationsagendan.
As China’s leaders retreat to Beidaihe ahead of October’s Party Plenum, a front-page report on visiting scientists reveals what Beijing expects of its researchers — and what ”responsible” science means when it answers to the Party.
On the anniversary of the Tiananmen Square massacre, China’s official People’s Daily ran the word ”development” twenty times across a single front-page article — asserting, as it has for three decades, that economic growth can offset the need to discuss thorny questions like human rights and democracy.
When Beijing recalled twin giant pandas from Tokyo’s Ueno Zoo in January, it was the most visible sign yet of a Sino-Japanese relationship at its lowest point in years — driven by Tokyo’s plain talk on Taiwan. Beijing’s response has worked on two tracks: coercive pressure and the official language of ”friendship” and ”culture.”
As the Mid-Autumn Festival approached this September, the propaganda office of China’s Yunnan province organized nearly identical cultural galas in Hanoi and Phnom Penh — a window into how ”friendship” and ”culture” function as organizing principles of Chinese foreign policy in Southeast Asia.
When Beijing offered Swedish visitors visa-free access to ”experience the real China,” it wasn’t hospitality — it was a message. Unpacking Sweden’s first foreign ministerial visit to China in a decade means reading what was not said, and who was not on the plane home.
China under Xi promotes a utopian global vision, recasting norms on law, rights, and democracy while tightening domestic control and asserting great-power status.
