Kina porträtterar sin politik som pragmatisk (eller praktisk) och resultatinriktad, såväl i inrikesfrågor som utomlands. Partiet hävdar att det uppnår effektivitet och framsteg genom att prioritera praktiska lösningar framför ideologiska debatter. I realiteten pågår emellertid ständiga inrikespolitiska kampanjer för att se till att kadrer och medborgare följer partiets doktrin och stöder Xi Jinpings politiska visioner.

I sina diplomatiska relationer (i synnerhet med liberala demokratier) förespråkar Kina en pragmatisk hantering av gemensamma intressen såsom handel, forskningssamverkan och globala utmaningar, samtidigt som man lägger kontroversiella frågor såsom mänskliga rättigheter, säkerhetsaspekter eller geopolitisk rivalitet åt sidan. Det underförstådda budskapet är att om Kinas motparter inte håller isär och hanterar dessa frågor på ett korrekt sätt så kommer de bilaterala relationerna och ekonomiska banden till Kina att skadas.

Gentemot det globala syd framställer sig Kina som en pragmatisk aktör som erbjuder ekonomiskt “win-win”-samarbete och tillgång till globala allmänna nyttigheter utan politiska villkor (i motsats till västvärldens krav på motprestationer). Kina lovar att inte blanda sig i andra staters inrikes angelägenheter, men när de egna intressena möter motstånd – bland annat i form av handelshinder – beskylls motparten för ideologiska motiv.