Patriarchal structures persist in society and the Party itself. Women are encouraged to contribute to nation-building, while activism that challenges Party authority or traditional family structures is repressed.
Jämställdhet innebär att alla individer oavsett kön har samma rättigheter och möjligheter, och att alla har lika tillgång till resurser och beslutsprocesser. Principen är fastställd i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR), som slår fast att ”Alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter.” Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) klargör vidare att diskriminering mot kvinnor innefattar varje åtskillnad eller inskränkning som görs på grund av kön och som begränsar erkännandet, åtnjutandet eller utövandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som män.
Mao Zedongs välkända citat att “kvinnorna bär upp halva himlen” (妇女能顶半边天) har fått symbolisera jämställdhet i Kina och tas ofta upp i diskussioner om kvinnors rättigheter. Men även om den kommunistiska revolutionen försökte bryta patriarkala normer genom att betona kvinnornas viktiga bidrag i arbetskraften och nationsbyggandet, så har de traditionella könsrollerna levt kvar i Folkrepubliken Kina. Kvinnor har en dubbel börda än idag, med heltidsarbete samtidigt som de förväntas uppfylla sina plikter i hemmet, i form av barnafödande och omsorg om makar, åldrande föräldrar och svärföräldrar.
Kommunistpartiet ser sig som en arvtagare till den progressiva kvinnorörelsen i Kina i början av 1900-talet. En av Folkrepubliken Kinas första nya lagar var äktenskapslagen från 1950, som förbjöd barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Folkrepublikens första konstitution, antagen 1954, slog fast att ”kvinnor åtnjuter samma rättigheter som män inom livets alla områden – politiken, ekonomin, kulturen, utbildning, socialt och i familjelivet”. FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 innebar en viktig vändpunkt för kvinnors rättigheter globalt och var en katalysator för kvinnorörelsen i Kina. Konferensen satte förnyat fokus på jämställdhet mellan könen, främjade samarbetet mellan kinesiska kvinnoorganisationer och internationella allierade, och fick regeringen att anta nya policyer för att bekämpa diskriminering och våld mot kvinnor.
Trots dessa framsteg förblir ojämlikheten djupt rotad i Kina, på grund av patriarkala strukturer i samhället och inom själva partiet. Studier visar på ett växande lönegap och skillnader vad gäller föräldraledighet och pensionsålder (60 år för män, 50–55 år för kvinnor), vilket förstärker traditionella könsroller och påverkar kvinnors ekonomiska självständighet. På landsbygden är skyddet av kvinnors landrättigheter alltjämt svagt. I kommunistpartiets toppskikt återfinns inga kvinnor, vare sig bland de sju medlemmarna i politbyråns ständiga utskott eller bland politbyråns 24 medlemmar.
På grund av Kinas demografiska utmaningar och den åldrande befolkningen, uppmanar regeringen numera kvinnor att återgå till sin traditionella roll i hemmet och föda fler barn. I ett tal till All-China Women’s Federation 2023 uppmanade Xi massorganisationen att “förbättra och genomföra politiken för att stödja barnafödande, höja befolkningens övergripande kvalitet och aktivt hantera frågan om den åldrande befolkningen”. Ettbarnspolitiken har avskaffats, men kommunistpartiet förbehåller sig rätten att styra över kvinnors fortplantningsorgan.
Våld mot kvinnor är fortsatt utbrett. Trots att den reviderade äktenskapslagen som antogs 2001 erkände våld i hemmet ( 家庭暴力 ) som laglig grund för skilsmässa, omfattar den inte våldtäkt inom äktenskapet och sådana fall utreds sällan av rättsväsendet. Den här problematiken har belysts i en rad uppmärksammade fall av könsbaserat våld och människohandel under de senaste åren. Partiets språkbruk begränsar dessutom frågan till att endast handla om jämställdhet mellan män och kvinnor (nannüpingdeng 男女平等), snarare än jämställdhet oavsett kön (xingbie pingdeng 性别平等), vilket återspeglar dess traditionella syn på manliga och kvinnliga könsroller.
För sitt arbete utsätts kvinnorättsaktivister för hot och repressalier. Inför internationella kvinnodagen 2015 frihetsberövades en grupp feministiska aktivister, de så kallade Feminist Five (女权五姐妹), under brottsrubriceringen “starta bråk och skapa problem” (寻衅滋事), sedan de hade planerat en protest mot sexuella trakasserier. Kinesiska feminister fortsätter trots allt att arbeta för kvinnors rättigheter på innovativa sätt.[1] På internationell nivå har kinesiska fristående kvinnoorganisationer framgångsrikt påverkat dialogen om jämställdhetsfrågor, trots regeringens försök att begränsa dem. Kvinnors val att inte gifta sig eller få barn kan också ses som ett tecken på deras egenmakt och förmåga att trotsa den patriarkala staten.
[1] L. Hong Fincher, Betraying Big Brother: The Feminist Awakening in China, London; New York: Verso, 2018.
As China’s leaders retreat to Beidaihe ahead of October’s Party Plenum, a front-page report on visiting scientists reveals what Beijing expects of its researchers — and what ”responsible” science means when it answers to the Party.
On the anniversary of the Tiananmen Square massacre, China’s official People’s Daily ran the word ”development” twenty times across a single front-page article — asserting, as it has for three decades, that economic growth can offset the need to discuss thorny questions like human rights and democracy.
When Beijing recalled twin giant pandas from Tokyo’s Ueno Zoo in January, it was the most visible sign yet of a Sino-Japanese relationship at its lowest point in years — driven by Tokyo’s plain talk on Taiwan. Beijing’s response has worked on two tracks: coercive pressure and the official language of ”friendship” and ”culture.”
As the Mid-Autumn Festival approached this September, the propaganda office of China’s Yunnan province organized nearly identical cultural galas in Hanoi and Phnom Penh — a window into how ”friendship” and ”culture” function as organizing principles of Chinese foreign policy in Southeast Asia.
When Beijing offered Swedish visitors visa-free access to ”experience the real China,” it wasn’t hospitality — it was a message. Unpacking Sweden’s first foreign ministerial visit to China in a decade means reading what was not said, and who was not on the plane home.
China under Xi promotes a utopian global vision, recasting norms on law, rights, and democracy while tightening domestic control and asserting great-power status.
