För Kina avser god samhällsstyrning främst partiets förmåga att leverera ekonomisk tillväxt, välfärd och stabilitet. Kommunistpartiet vurmar för lagbaserad styrning men utesluter maktdelning, civilsamhälle och transparens.
Begreppet ”god samhällsstyrning” (善治) nämndes för första gången i en kommuniké från kommunistpartiet 2014 och är idag väletablerat i det politiska språkbruket. I partistatens diskurs ligger fokus på effektivt tillhandahållande av offentliga tjänster, bekämpning av korruption och maktmissbruk inom kommunistpartiet, samt lagbaserad styrning, det vill säga att kodifiera politik och åtgärder i lagar och förordningar. De främsta målen är att öka det ekonomiska välståndet och skydda kollektiva rättigheter – framför allt allmän ordning och säkerhet – snarare än att institutionalisera politiskt deltagande av oberoende icke-statliga aktörer och medborgare. Ökad övervakning med digitala medel samt lagar och förordningar som kraftigt begränsar individuella friheter beskrivs ofta som god samhällsstyrning.
Detta skiljer sig markant från de bredare definitionerna av god samhällsstyrning som fastställts av FN och EU, vilka omfattar faktorer som effektivitet, ansvarsskyldighet, transparens, inkludering, rättsstatens principer, medborgardeltagande och skydd av minoriteter. FN:s och EU:s ramverk förutsätter uttryckligen nära samarbete med icke-statliga aktörer och lägger stor vikt vid skyddet av mänskliga rättigheter, inklusive medborgerliga och politiska rättigheter.
Användningen av termen god samhällsstyrning i den kinesiska officiella diskursen tog fart i början av 2000-talet, i takt med att begreppet fick genomslag i det globala samtalet. Inom FN har begreppet utvidgats till att omfatta skydd av medborgerliga rättigheter, allmänhetens deltagande och icke-statliga aktörers engagemang i alla samhällsfrågor. Kinesiska partianknutna akademiker och tjänstemän har kritiserat detta synsätt för att vara för allomfattande och argumenterat för en snävare tolkning som ligger närmare konceptets ursprungliga definition inom förvaltningsvetenskapen. De efterfrågar därmed ett fokus på effektiv styrning, åtgärder mot korruption och maktmissbruk, samt ett förstärkt rättsligt ramverk, snarare än att institutionalisera medborgares och icke-statliga intressenters rättigheter och inflytande.
Huvudfokus ligger istället på den materiella nyttan och medborgarnas upplevelser av framsteg och fördelar (获得感). Inte minst i samband med covid-19 har den kinesiska förvaltningsmodellen framställts som ett fungerande och till och med överlägset alternativ för att säkerställa och tillhandahålla kollektiva nyttigheter som säkerhet och hälsa – och som inte begränsas av fokus på individuella rättigheter och särintressen. Detta fokus på output-legitimitet återspeglas även i terminologin (良政善治). Det mest använda ordet för god samhällsstyrning idag är shanzhi (善治), ett begrepp som härstammar från traditionell kinesisk politisk filosofi och kan översättas som ”välvillig” styrning. Den politiska ledningen framställer dagens tillämpning av shanzhi som en fortsättning på traditionellt kinesiskt tänkande. Termen lianzheng (廉政), som ofta används synonymt eller i kombination med shanzhi, betecknar okorrupt eller ”rent” styre.
Denna snäva tolkning överensstämmer med kommunistpartiets politiska och ideologiska diskurs som betonar partiets absoluta ledarskap, vilket kodifierades ytterligare i den kinesiska konstitutionen 2018. Det primära målet är att säkerställa att partiet uppfyller sin roll att styra landet väl. Allmän ordning, social stabilitet – i betydelsen frånvaro av protester – och ekonomisk tillväxt ses som de viktigaste framgångskriterierna. Den starka betoningen på ordning och säkerhet som allmänna nyttigheter innebär att även lagar som kraftigt begränsar medborgerliga friheter ses som grundbultar för god samhällsstyrning. Införandet av den nationella säkerhetslagen i Hongkong och påtvingad omskolning i Xinjiang har exempelvis lyfts fram som uttryck för god samhällsstyrning, trots att dessa åtgärder brutit mot internationella människorättsnormer.
Konceptet god samhällsstyrning är också nära kopplat till nya initiativ som utökar användningen av digital teknologi. Xi Jinping har förespråkat det nya övervakningsbaserade konceptet ”smart styrning”, det vill säga rigorös digital kontroll och styrning av såväl offentliga institutioner och företag som medborgare. Satsningen på att modernisera den offentliga styrningen betonar teknokratisk, databaserad kontroll och tillsyn under kommunistpartiets centraliserade ledarskap, snarare än att dela ansvaret med icke-statliga aktörer och medier. Denna modell framställs som mer effektiv och överlägsen den västerländska styrningsmodellen, med dess fokus på rättsstatens principer, maktdelning och pressfrihet.
As China’s leaders retreat to Beidaihe ahead of October’s Party Plenum, a front-page report on visiting scientists reveals what Beijing expects of its researchers — and what ”responsible” science means when it answers to the Party.
On the anniversary of the Tiananmen Square massacre, China’s official People’s Daily ran the word ”development” twenty times across a single front-page article — asserting, as it has for three decades, that economic growth can offset the need to discuss thorny questions like human rights and democracy.
When Beijing recalled twin giant pandas from Tokyo’s Ueno Zoo in January, it was the most visible sign yet of a Sino-Japanese relationship at its lowest point in years — driven by Tokyo’s plain talk on Taiwan. Beijing’s response has worked on two tracks: coercive pressure and the official language of ”friendship” and ”culture.”
As the Mid-Autumn Festival approached this September, the propaganda office of China’s Yunnan province organized nearly identical cultural galas in Hanoi and Phnom Penh — a window into how ”friendship” and ”culture” function as organizing principles of Chinese foreign policy in Southeast Asia.
When Beijing offered Swedish visitors visa-free access to ”experience the real China,” it wasn’t hospitality — it was a message. Unpacking Sweden’s first foreign ministerial visit to China in a decade means reading what was not said, and who was not on the plane home.
China under Xi promotes a utopian global vision, recasting norms on law, rights, and democracy while tightening domestic control and asserting great-power status.
