Kommunistpartiet säger sig ha ett historiskt ansvar att ”tjäna folket” och legitimerar sitt styre med att det skapar konkret nytta för Kinas befolkning. Partiet framställer sig som den enda organisationen med förmåga att leda Kinas ekonomiska och tekniska framväxt och samtidigt uppnå målet om att skapa ett ”samhälle med måttligt välstånd” och säkra den sociala stabiliteten (vilket ofta kontrasteras mot det påstådda politiska kaoset i andra länder).

Som svar på återkommande uppmaningar från väst om att Kina måste bli en “responsible stakeholder” och ta mer ansvar internationellt har Peking positionerat sig som en ansvarstagande stormakt (负责任大国) som bidrar till globala allmänna nyttigheter inom områden som ekonomisk tillväxt, hälsa och klimat. Kina lyfter fram sitt konstruktiva engagemang i FN, såsom att delta i fredsfrämjande insatser och regelbundet betala sina medlemsavgifter. Peking beskriver även sina olika globala initiativ – däribland BRI och ett växande antal initiativ för bland annat global utveckling och säkerhet – som centrala pelare  i den internationella ordningen.

Enligt detta narrativ är Kina ett fredligt sinnat, icke-hegemoniskt och lösningsorienterat alternativ till västländerna, som välkomnar samarbete med framväxande ekonomier. Vad som inte nämns är Kinas växande förmåga att pressa sina motparter när de politiska och ekonomiska intressena utmanas.